vad är egentligen grejen med amerikanska serier?

och då menar jag såna genom-amerikanska serier, såna som jag ÄLSKAR.
men varför älskar jag dem egentligen?
vad är det som är så speciellt med dem?
jag menar, egentligen handlar ju de flesta mest om rika bortskämda ungar... eller, okej, de rika bortskämda ungarna är ju oftast huvudpersonerna i serierna, och så handlar det om deras liv, och... man dras liksom med. även om deras problem inte kan mäta sig med de verkligt stora problem som finns i världen så kan jag ofta sitta och vara gråtfärdig, eller tillochmed fälla en tår eller två när något inte går som det ska.
som t.ex. gossip girl idag, när Rufus och Lily inte kunde vara tillsammans på grund av att, ja, deras barn var kära i varandra. då blev jag ledsen... för jag hejade på dem hela tiden, och sen när de äntligen inser att de ska vara tillsammans kan de inte det... och hon ska gifta sig med det där äcklet bart...
och i ett tidigare avsnitt, när chuck, som blivit kär i blair, såg henne tillsammans med nate igen... och han blev lessen... då blev jag lessen... 
ja, se... jag är helt inne i den där serien... galet.
asså, de här serierna blir typ som en drog för mig... jag blir typ beroende av att se dem, skulle inte klara av att missa ett avsnitt liksom.
men jag undrar ofta varför jag tycker så mycket om dessa serier... jag tror att innerst inne vet jag nog varför. och det är inte på grund av att det är just rika brats det handlar om, utan det är allt runtomkring det faktumet... det är historierna bakom människorna, deras liv... om det hade handlat om fattiga ungdomar, men fortfarande om deras liv, kärlek, problem, ja, allt... då skulle jag nog kunna tycka om det lika mycket. tror jag iaf.
äh, jag vet inte...
och varför suger svenska serier? gör de verkligen det eller är det vi som vant oss vid amerikanska serier så mycket?
jag hatar egentligen när folk säger att sverige suger på ett eller annat sätt. "alla svenska filmer suger" eller "alla svenska skådespelare suger". vadå alla? ALLA? verkligen? jag hatar ordet alla. man kan aldrig säga alla, för det går fan inte att generalisera nästan nånting. "alla har en sån mobiltelefon" . nej, ALLA har inte det... och ALLA svenska skådespelare suger inte. det finns många svenska filmer, och skådespelare, som blivit stora även i utlandet.
vad fan babblar jag om? jag tror jag började skriva det här inlägget för typ en timme sen, så har jag msn:at med A samtidigt, och då gick det lite trögt att skriva... så tappade jag tråden... öhm...
jag tror ingen riktigt uppfattar nåt av det jag skrivit nu ändå, så jag kanske borde sluta nu.

haha...
skriver mer imorn istället...
ha en fortsatt trevlig natt, och sov gott om ni nu ska sova...
kraam på er <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0