Gah...
Nu känner jag verkligen av att vi åker på söndag.
Jag är nervös...
Men det konstiga är att jag är liksom inte nervös för att just cykla och tälta (som man kanske skulle kunna tro), utan jag är nervös för att lämna min familj...
Egentligen är jag ju van vid det... men ja, det är jobbigt i alla fall.
Nu är det verkligen på riktigt liksom...
Och alla har skrivit fina saker till mig, och gett mig fina presenter och kort, och så ska jag åka på söndag, och det känns helt sjukt.

köpte de sista sakerna till resan idag. Ett liggunderlag, ett par billiga men bra skor, och försvarets hudsalva...
Nu har jag allt.
Har t.o.m packat ner maten och så...
Imorn måste jag packa allt annat.
Och på söndag ska jag vara hos A vid 9.
Usch...
känner mig nästan på väg att gråta.
Jag är så jobbig när det gäller sånt här, samma sak var det när jag skulle lämna bobo till A när jag skulle till Spanien i sommar...
Nej, hatar sånt här. Att åka.
När man väl åkt är det inte lika stort problem, men just det här innan...
Jag sitter liksom och tänker på hur jobbigt det kommer bli att lämna dem, och då blir det sååå jobbigt.
Nej... nu ska jag lägga av med det här.